The song that never ends

You are welcome!

Måndagen bjöd på...tja...i stort sett ingenting.

Sov sådär halvbra inne hos trollen inatt och vaknade tidigt då alla tre helt plötsligt befann sig i en hög på min mage. Segade mig länge och väl innan morfar ringde och tjatade, vilket betydde upp och hoppa. Frukost och sedan blev jag hämtad av morfar. Vi begav oss till någon parkering mitt ute i ingenstans för att köra lite bil. Den dagen jag lär mig koppling - broms tänker jag bjuda någon snäll person på tårta. Men som det ser ut nu, kommer den dagen aldrig inträffa...

Efter ca 40 minuters parkeringsförsök och runt, runt, bar det av hem till mormor och morfar. Där bjöds det på kaffe och äppelkaka. Fick även chansen att rota igenom ett par kassar med gamla kläder, men trots att jag går på "Hej-kom-och-hjälp-mig-temat" när det gäller kläder, kunde jag inte hitta något som passade... Surt!

Blev snart hemskjutsad till mamma igen där det blev en välbehövd dusch. Sedan kollade jag teve, samt brainstormade lite ihop med Captain E gällande vår historia. Det gick sådär...

Har även hunnit med en lekstund med trollen...eller jaa...ett flertal lekstunder.

Nu på kvällen blev det också en massa onyttigt framför Legally Blonde i brist på annat.

Tyvärr ska jag upp väldigt tidigt imorgon då det är dags för ett tandläkarbesök igen. Ska försöka övertala dem att plocka ut mina "spiraler" då jag inte orkar mer. Jag kan inte tugga ordentligt, allt ramlar sönder, mat fastnar och jag har en stor fet blåsa i kinden som skriker smärta varenda gång jag öppnar eller stänger munnen... Jag orkar inte...

Dock har jag inte alls lust att gå och lägga mig än, men jag borde verkligen... Hmm... Jag får se hur jag gör. Ska försöka brainstorma lite till först tror jag.

// sir Vincent

Tre små söta troll, bet på en gummiboll, vifta' på svansarna så glatt, tjohej

Nu har det än en gång gått ett par dagar sedan jag sist delade med mig av mitt liv. Som jag sa till min käre Captain E:

"Det är så omotiverande att skriva blogg när man är ledig."

Man har liksom inget att skriva om, även om jag nu haft en hel del för mig sedan sist.

Startskottet för dagens inlägg får gå vid den så kallade, långa fredagen.

Större delen av dagen spenderades inne hos katterna, där man blev sittande i längre perioder med tre sovande monster i knät. Jag bara älskar de små liven och för Zeldas skull, försöker jag spendera så mycket tid med dem som möjligt. Hann även med halva Tjenare Kungen och borde antagligen se den andra halvan snart...

På kvällen dök Captain upp för att käka middag och träffa de små trollen. Självklart förälskade hon sig lika snabbt som jag själv.

Strax innan 23 tog vi oss hem till Captain själv, där jag äntligen fick se New Moon.

"Aah, gay vampire. Gay vampire!"

"She's high again!"

Allt som allt, tycker jag att den här var mycket bättre än den första, dock var den första underbar, tills man såg den en andra gång så att säga. Så egentligen kan jag inte jämföra dem förrän jag sett New Moon en andra gång, vilket lär ske inom en snar framtid ^^

I ungefär samma ögonblick som filmen tog slut, somnade min kära kompanjon, vilket resulterade i att jag satt och pratade med mig själv innan jag insåg just detta. Trevligt sällskap med andra ord... Vi båda däckade iallafall i soffan i brist på motivation till att besöka sängen. Hade även tänkt se reprisen av Förhäxad igen, då jag lyckades förtränga dagens avsnitt helt, men när jag vaknade till vid 3, insåg jag att det inte var värt det, så jag beslutade mig för att fortsätta sova istället... Nu måste jag nästan leta upp det på nätet istället (Y)

Sedan har vi då Påskafton, som idag inföll på en lördag, det vill säga igår.

Vaknade upp hos Captain, allmänt seg. Tog mig hem till mamma runt 11. Gos med kissar och sedan bar det av hem till mormor och morfar för släktträff. Det bjöds på mat i mängder medan alla pratade i mun på varandra, det gamla vanliga så att säga. Oscar och jag spenderade en hel del tid framför Youtube, samt diskuterade kommande filmer. En trevlig eftermiddag med andra ord!

På kvällen begav sig Frida och jag hem till pappa, där vi bänkade ner oss framför min lilla dator i min lilla säng för att titta på Hannah Montana. Fabulöst! Sedan satt jag uppe halva natten, trots att vi skulle upp tidigt dagen efter. För en gångs skull lät jag även Calypso sova inne hos mig, vilket resulterade i en mindre hjärtattack när hon fick för sig att hoppa upp på min dörr någon gång mitt i natten... Resten av natten spenderade jag ensam med stängd dörr.

Söndag, antagligen kallad något men sak samma...

Upp tidigt var det ja, för att ta bussen ner på stan och sedan tåget till Surahammar. Besöket började med brunch, då Tony och Amir gjort juice och smoothie för ett halvt ton frukt. Sedan blev det lite bus med hundar och prat innan det var lunch. Även idag åts det i mängder, dock med släkten på pappas sida. Efter lunchen spelade vi kort, jag var usel, men kul var det ^^

Snart kom också Maria och David, vilket resulterade i att alla fem dalmatiner nu var på plats, ett jävla liv med andra ord. Middag, prat och teve hanns med innan det var dags att åka hem. En kanondag helt enkelt!

Det lutar även åt att Frida och jag beger oss till Stockholm här i veckan för att hälsa på Tony och Amir, hoppas på det.

Kom hem till mamma och blev attackerad av tre små troll. Nu ligger jag på en madrass inne hos dem, då jag planerar att sova här. Får se om jag står ut, eller om jag tar mitt pick & pack för att sova på soffan där nere igen. I have this thing for soffor :F

Nu ska jag försöka läsa och skriva lite, så får jag se hur länge jag orkar hålla mig vaken idag.

// sir Vincent

We are the queens of noise

Eftersom folk med stora dataskärmar, (läs mamma), klagade på att min text inte syntes, har jag gått tillbaka till den trista vita bakgrunden. Aja, sucks to be me...

Vaknade upp i panik 20 minuter innan skolan började. Var helt övertygad om att det var fredag och slängde därför iväg ett sms till Jossan med orden:

"Hälsa Bengt att jag blir sen."

5 minuter senare insåg jag att det var torsdag och vi hade klassråd, inte svenska, direkt på morgonen. Till mitt försvar, gick jag runt hela dagen igår och trodde att det var torsdag. Lediga dagar förvirrar mig...

Iallafall... Infann mig i klassrum A204 5 minuter innan vi började. Jag blir lika förvånad varje gång, men så har jag en förmåga att automatiskt stressa ihjäl mig de gånger jag försover mig...

Klassrådet ja... Som vanligt sades det inte så mycket vettigt. Vi diskuterade lite småsaker, det gamla vanliga så att säga. Därefter ville Jenny ha engelska, där vi gick igenom häftet vi fått ut inför nationella. Kan ni nu gissa vad det handlar om? Hmm... Vi kan väl säga såhär, någon vill verkligen att jag skaffar ett jobb -_-'

I've got the message, enough already :B

Sedan var det då dags för dagens...nej, tiden på Brinells höjdpunkt... Under veckan hade det nämligen gått rykten om att det idag skulle bjudas på grillad kyckling och potatisgratäng/stekt potatis. Självklart hade vi alla tvivlat på detta och misstänkt ett aprilskämt eller liknande. Ack så fel vi hade.

Kyckling och stekt potatis. Jag repeterar. Kyckling och stekt potatis. På Brinellgymnasiet. Riktig mat på Brinellgymnasiet. Det är liksom...det är...jag finner inga ord...

Veckans sista lektion, samhäll. Debatt om kärnvapen och sedan pratades det facket. Avslutningsvis fick vi dock spela Förhandlingsspelet som gick ut på att förhandla sig till så bra villkor som möjligt som arbetstagare, medan arbetsgivaren skulle vara så elak som möjligt, eller ja, det var så vi tolkade det iallafall ^^

Emmy vs Sofi och Vince

Både som arbetsgivare och arbetstagare totalkrossade vi Emmy. Ett ord:

RIKSKUPONGER

Skickligt, skickligt.

Tyvärr Emmy, du får nog ta och tuffa till dig innan du ger dig ut på arbetsmarknaden ^^

Slut för dagen och det bar av hemåt. Städade och packade det sista, innan jag traskade bort till stationen. Tuffe tuffe tåget går och vips så befann man sig i Västerås. Blev hämtad av morfar och sedan hem till mamma. Lite mat och slapp i soffan, innan jag bestämde mig för att träffa de små monstren.

"Tasukete! I'm being eaten alive!" QQ

Ett steg in i rummet och de små liven anföll en direkt. Satte sig ner, och plötsligt hade du en hög med kattungar i knät som pep och slogs. Om de inte var så oemotståndliga, hade jag aldrig låtit dem köra med mig på det sättet. Ziggy, Zoe och Zahara om jag inte minns fel. Troligen behåller vi
Ziggy - liten, men tuff,
och
Zoe - individen med attityden, "Slåss ni, jag ska sova",
medan
Zahara - Calypso-kopian som tror sig vara störst bäst och vackrast,
antagligen kommer slå följe med just Calypso hemma hos pappa.

Zahara stod också för dagens floskel när hon tog full sats och med världens fart, springer rätt in i kattlådan och ramlar omkull.
*Vince asgarvar*

Jag älskar dem redan, men det känns oerhört tomt utan Zeldas pipande och springande mellan fötterna.

Jag saknar dig tjejen!

Resten av kvällen har jag stundtals spenderat inne hos de tre monstren, varierat med teven. Mamma och jag försökte kolla på Borat, men bestämde oss snabbt för att det var en riktig flopp.

Nu sitter jag här och funderar på att hålla mig vaken till 4, så att jag kan se reprisen av dagens Förhäxad då jag missade det. Oacceptabelt om du frågar mig. Så jo, det lutar åt det. Det är lika bra att vända på dygnet på en gång, så har man det gjort ^^

// sir Vincent

The girl who says I say what, says what?

Tro det eller ej, men lilla Dakota Fanning kan sjunga!

Tisdagen började inte bra för min del. Efter att ha suttit uppe till 2 natten innan, för att till sist ha somnat med ansiktet i naturboken, bokstavligt talat, var måndagens huvudvärk dubblerad och sömnbristen gjorde sig ständigt påmind under dagen, som förövrigt började med samhäll. Jag minns dock inte vad vi gjorde...

Därefter hade vi klf-tid, som för dagen innebar att lyssna på Jessica och Emelies redovisningar. Jag är dock villig att erkänna, att jag inte hörde ett ord då jag passade på att bläddra igenom naturboken istället, något jag inte var ensam om.

Tio minuters lunch och sedan var det dags. Under lunchen hann jag också med att acceptera mitt nederlag, det vill säga, IG. Provet var dock inte så svårt som vi alla hade trott och förhoppningsvis fick jag ihop tillräckligt för ett G.

En eloge till de 13 av 25 i SPA08 som faktiskt var närvarande vid provtillfället. Den massiva "skolken" var tydligen inte bara ett rykte...

Sista lektionen bestod av idrott, där vi först hade teori om konditionsträning, andra gången sedan vi började tvåan, och sedan blev det cykel i en kvart innan det bar av hemåt.

Tråkiga besked, en sjujädra huvudvärk och sömnbrist, ledde till att jag däckade i sängen strax efter Förhäxad. Vaknade igen runt 19 och kände att det var bäst att lämna min trygga vrå och visa för Marika att jag inte dött. Resten av kvällen spenderades också i sängen, dock med teven på. Pratade också med min syster på telefon om allt mellan himmel och jord, vilket ledde till att jag renoverade min blogg igen. Det får nu duga för stunden....

Idag är det dock onsdag och tack vare vår underbare mattelärare, rök min sovmorgon och istället fick men för livet i skolans aula. Sceniskt musikprojekt, som egentligen skulle gått av stapeln vid 10, men flyttades av Yousef till 9:45 då det tydligen var oacceptabelt att missa matten. Tack Yousef...

Iallafall... Det började bra med ett par riktig bra framträdanden. Sedan kom dock nådastöten. En bild på Nirvana dyker upp, Emmy och jag jublar och hoppas på "Smells Like Teen Spirit". Självklart är det den och allt är bra, fram tills killen börjar sjunga... Okej, tänkte jag, jag kan leva med det här. Sedan kom refrängen...

Jag är övertygad om att Kurt Cobain vände sig i sin grav.

Nästa misslyckade kommer redan sången efter, "They Don't Really Care About Us".

Än en gång, det var bra fram tills personen började sjunga... Därefter gick det utför...

För att citera Emmy:

"Det är inte lätt att vara död."

Tredje gången gillt brukar man ju säga, och jo, det fungerar kanske även i det här fallet. "Highway to Hell"... Jag har ett meddelande från Angus Young:

"I WILL SUE YOU"

Inte direkt det bästa sättet att börja en onsdagsmorgon kanske...

Efter detta helvete, var det sedan dags för matte. Yousef hade genomgång och vi hann räkna i 10 minuter, vilket var detsamma som ett tal för min del...

Historia därefter och jag vill inte påstå att klassen var särskilt effektiv idag. Men det är sånt som händer. Idag lade också våra klasskamrater märke till Sofis, Emmys och min klädkod. I måndags var vi alla klädda i vitt, igår var det blått och idag grönt. Tydligen var det rätt uppenbart idag ^^

Lunch och sedan slut för dagen då Alf valt att ställa in naturen. Tack Ralle!

Kom hem och gjorde en spellista fylld med ordentlig rockmusik, kände att jag behövde det efter morgonens traumatiska upplevelse. Sedan tog jag tag i min så kallade horisontella garderob och började röja undan alla kläder. Det var väl ungefär så långt jag kom, innan jag hamnade framför datorn igen... Men jag jobbar på det!

Förövrigt upptäckte vi idag att Emmy och jag kan alldeles för mycket om

Miley Cyrus/Hannah Montana.

Men jag skäms inte för att säga:
(Captain kommer strypa mig efter det här)

SUCK ON THAT!

Nej, nu ska jag tagga torsdag och kvastflygning hem till gurkstaden.

Så måste jag leta upp något rosa, då det är morgondagens färg.

Självklart måste jag ju kolla lite Hannah Montana också!

// sir Vincent

Wherever I am, you'll always be more than just a memory

Idag kom det tillslut mitt sammanbrott. Det kom tillsammans med det där samtalet man bara inte vill ha. Det där samtalet som talar om att hoppet är ute, att det inte finns något mer att göra. Jag säger det igen, ibland är livet inte okej.

R I P

Zelda

30 mars 2010

Det första jag gjorde när mamma kom hem med Zelda i slutet av september 2008, var att tappa henne i golvet, eller ja, jag släppte ner henne på golvet med förväntan att hon skulle landa på tassarna som alla katter gör. Hur skulle jag kunna veta att den här katten var oförmögen att göra just det?

Bara efter ett par veckor insåg vi snart att det var något som inte riktigt stod rätt till hos den lilla krabaten. Har ni någonsin hört talas om en katt med PMS? Tja, lägg ihop det med temperamentet hos en ilsken pitbullterrier och en heroinmissbrukare med abstinens så har ni Zelda.

Nu var hon inte en ilsken liten hårboll på fyra ben hela tiden. Var man ensam med henne, var hon trots allt riktigt sällskaplig, det vill säga tills du klappade henne på magen. Något jag själv misstänker att hon riktigt njöt av, var just att fläka ut sig och vänta på att någon stackars sate skulle börja klappa henne över magen, för att tre sekunder senare borra in klor och tänder i en intet ont anande hand. Ett scenario jag tror vi alla varit med om ett flertal gånger.

Trots sina 1.5 år, förblev hon en kattunge. Hon var speciell vår lilla tjej. Kanske inte den kallaste ölen i kylen, men det gör henne bara mer älskvärd. Lekfullhet hade hon också och kunde utan problem leka apport med en leksaksråtta i timmar.

Råttorna ja, de där dammiga och söndertuggade sakerna man kunde hitta i grupper på fem under soffan. Höjdpunkten var nog ändå när man skulle vara snäll och ta fram alla råttor med hjälp av sopborsten och hon anfaller ens fötter för att det inte går tillräckligt fort eller de gånger man kommer på henne med att plocka ännu en råtta ur skålen, efter att den senaste hamnat under soffan.

Svansen som följde efter en vart man än gick, för det är ju inte kul att vara ensam. Extra kul var det antagligen att springa mellan fötterna på en i trappan. Köket var också en favorit. Ännu ett nöje var att sätta sig bakom någon, precis vid fötterna och sedan bara vänta. Vips, så hade man en anledning att anfalla fötterna som just klivit på ens svans. Man måste ju få ta ut sin ilska på något sätt.

Alla de gånger jag kom hem från Nässjö, lyfte upp henne i famnen och fick en slick på näsan tyder ändå på att hon faktiskt hade en mjuk sida också. En sida som ofta visade sig under den tiden det bodde kattungar i magen. Kattungar som jag trodde hon skulle äta upp, men ack så fel jag hade. Helt plötsligt hade vi en helt ny katt, bokstavligt talat. Tanig och eländig, men en helt underbar mamma. De gånger hon inte satt sig på de stackars liven eller knuffade ner dem på golvet, vill säga.

Ziggy, Calypso-kopian och den lilla gråa. Tre riktigt krävande små krabater som nu får växa upp utan en mamma. Förhoppningsvis kan vi ge dem ett bra liv ändå. Annat vågar vi nog inte med risk för att bli hemsökt av en vit hårboll på fyra ben.

Zelda, du är redan saknad, även om jag själv inte riktigt kommer att fatta det förrän jag kliver innanför mammas dörr på torsdag kväll. Katten som jag spenderat åtskilliga timmar med, bråkat och lekt med, retat och busat. Det gör ont att förlora en familjemedlem, även om den har fyra ben. Förhoppningsvis har du det bättre nu tillsammans med resten av gänget, Shivas, Zingo och Simson. Tro inte att du kommer bli bortglömd i första taget dock, jag har tillräckligt många ärr och minnen som kommer hindra det.

Zelda, the Demon Cat from hell, som numera driver folk till vansinne där "uppe".

Vila i frid tjejen, det är du värd.

// sir Vincent

Hur mår jorden? Det är väl ganska uppenbart...

DETTA ÄR GENIALISKT!

Först och främst vill jag passa på att sända ut ett litet meddelande till det geni i SPA08 som kom med den briljanta idén att flytta naturprovet från vecka 15 till vecka 13:

DU ÄR DÖD FÖR MIG.

Det känns ju ännu bättre när det ryktas om en massiv "skolk" lagom till morgondagens prov...

Jag hatar naturkunskap. SAMHÄLLSvetenskap, vilket senast jag kollade, inte är samma som NATURvetenskap... FUCK OFF AND DIE!

Så, då var en del av dagens frustrationer ute i det fria, så kanske ska passa på att rabbla dagens händelser innan jag får ett nervöst sammanbrott, för tro det eller ej, jag är inte där riktigt än.

Måndag, vilket innebär naturkunskap som första lektion. Tack och lov missade vi hela 20 minuter, då det snabbt bar av till aulan för en föreläsning. Dagens föreläsare var det härliga paret Jovan och Dina Rajs, som överlevde förintelsen som barn. Väldigt intressant att få höra om deras egna upplevelser.

Efter dagens lunch, som bestod av den goda, (god för att vara skolmat så att säga), skinksåsen, fick vår klass också chansen till en frågestund med paret Rajs. Intressant även det!

Innan frågestunden hann och Sofi och jag med att klottra i våra naturböcker med bläckpenna i brist på annat.

Fjärdedelsprinsen tackar för sig!

När jag kom hem väntade dock en lagom kul överraskning och jag bröt ihop totalt. När inte en promenad i duggregn hjälpte, gjorde jag dock mitt bästa på att ignorera tanken på att kanske förlora ännu en familjemedlem på fyra ben. Det har lyckats sådär under kvällens gång, samtidigt som det bland annat lett till huvudvärk och koncentrationssvårigheter. Min psykiska hälsa är inte på topp...

Ibland är inte livet okej! Inte nånstans...

Annars har jag kämpat på med mitt naturplugg och som jag kommer faila provet T_T

Det här är inte min dag...

Nej, om man skulle ta och köra igång The Ark på repeat, deppa lite och sedan tagga för nattplugg? 3 dagar kvar och sedan får jag äntligen komma hem. Jag behöver en kram QQ

I brist på positivitet i dagens inlägg, vill jag passa på att än en gång påpeka hur jävla awesome Hayely Williams röst faktiskt är, det vill säga:
RIKTIGT JÄVLA AWESOME-AWESOME!

Om ni inte håller med efter det här, blir jag orolig...

Bad Romance á la Hayley style... Fabulöst!

Och nu lyckades jag få med två Bad Romance covers i samma inlägg...

Det är värt en applåd!
*applåderar åt sig själv*

Thank ye!

Nej, nu ska jag plugga ännu i hopp om att lyckas skramla ihop tillräckligt med poäng för ett G... Yeah... Dream on...

-_-'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

// sir Vincent

It doesn't matter who you are

Tro det eller ej, men den här gången är mitt oengagemang gällande bloggen ofrivilligt. Både internet och mobil har nämligen legat nere sedan i fredags för att äntligen börja leva igen idag. Bredbandsbolaget är inte uppskattat för stunden...

Som vanligt ska jag ta vid där jag slutade senast, vilket är torsdag, om jag inte minns fel...

Dagen började med engelska, där vi såg ännu en bit av "Romeo & Juliet", diskuterade skolan i England samt diskuterade "Rani & Sukh". Mitt i alltihop hade jag också "utvecklingssamtal" med Kicki och Skorven gällande bandygym. All thumbs up kan man väl säga och vi kan också konstatera att det är fler än jag själv som lagt märke till den uppåtgående trenden i min utveckling. Lovely!

Därefter blev det lunch, kaffepaus och samhäll, där vi diskuterade LAS.

Resten av dagen gjorde jag nog inget särskilt...det brukar vara så...

Fredagen då, favoritdagen trots att den håller på till halv fyra. Svenska först där vi pratade "Korpen Flyger", samt fick ut tonvis med material inför vår praktik. Vi ska nämligen skriva ett reportage samt avge en muntlig rapport för klassen. Ångest? Kanske...

Engelska därefter och vi såg äntligen klart på "Romeo & Juliet". Trots att man vet hur det ska sluta, kom det ändå et par hoppfulla sekunder just innan det tragiken tog vid.

"Men spy då!"

Tja, så skulle man kunna sammanfatta klassens allmänna reaktion, men så ska man ju inte ifrågasätta Shakespeare, även om det är kul att driva Emmy till vansinne ^^

Dock måste jag säga att Romeo & Juliet i modern tappning, det vill säga gangsters, var ingen höjdare... Särskilt inte då de pratade precis som i orginalet, vilket gör att det mest blir skrattretande... Men men...

Lunch kort därpå och idag bjöds det på piroger. Mums!

Som vanligt var det fredagsfika vid Fikus som sedan stod näst på schemat. Den här gången lyckades vi dessutom får något vettigt gjort, det vill säga, vi skrev ner allt vi vill se i de olika städerna under vår Eurotrip, Krakow/Berlin/Paris på ett papper, London på ett annat... Ni kan ju lista ut vad vi lägger mest fokus på ^^

Sedan var det då matte innan hemgång och ännu en gång, det är NÄSTAN kul. Dock börjar andragradsekvationerna dyka upp igen, vilket är mindre uppskattat, men trots det, lyckades Sofi och jag lösa ett par riktiga kluringar. Fabulöst!

Kvällen sedan... Jag bråkade med mitt internet, som under dagen inte fungerat. Det spenderade bara en stund på golvet den här gången, men tyvärr hjälpte det inte... Därför plockade jag istället upp penna och papper och började klottra lite, vilket var oerhört längesedan.

Lördagen fick en riktig segstart. Internet och telefon var fortfarande icke-kontaktbara... Större delen av dagen spenderades i sängen, halvsovandes framför teven.

Vid 17 bar det dock av till Tranås. En promenad hem till Kaptenski Ebba, där det blev lite chill med resten av familjen. Runt kl 20, blev det middag på Statt med herrlaget och folk runtomkring, mycket trevligt. Det delades ut priser och såldes lotter. Det som värmde lite extra var dock rosen och det personliga brevet vi fick utav vår lagmamma Lena, något som ännu en gång tyder på att man inte lämnar familjen i sticket. Jag blir bara mer och mer övertygad om att det blir Tranås även nästa säsong.

Efter själva middagen och kaffet, förflyttade sig alla till nedervåningen där det spelades usel musik och egentligen var relativt dött. De med åldern inne försökte ta sig in på de andra uteställena, men det var fullt överallt, vilket ledde till att vi alla spenderade kvällen inne på Biz. Visst var det trevligt att bara sitta ner och prata, särskilt då jag slapp undan buggen, men det var knappt så jag kunde hålla mig vaken, vilket INTE hade med något annat än ren trötthet, att göra... Strax innan 1 hade dock de flesta försvunnit och Emelie, Marika och jag traskade hem till Jönssons. Läggdags nästan direkt och jag slocknade ganska fort måste jag säga...

Sunday, boring sunday...

Ja, vaknade upp hos Jönssons för sista gången den här säsongen. Frukost framför nyhetsmorgon och strax innan halv 12 skjutsade Emelie oss till stationen. Precis som Emelie påpekade, är det lite sorgligt att vi inte kommer ses förrän i höst, eller ja, vi kan ju träffas ändå, men som det varit nu så att säga... Men jo, en fika eller liknande någon gång framöver lät ju inte alltför omöjligt, men som jag kommer sakna min extra-familj QQ

Iallafall... Kom hem till ett icke-fungerande internet igen, vilket ledde till att jag ringde support, som enligt min mening, endast var slöseri med tid... Istället, satt jag igång filmen "A Clockwork Orange", som jag starkt rekommenderar. Lagom tills filmen var slut, upptäckte jag dock att internet och telefon helt plötsligt fungerade och jag var ännu en gång, en lycklig människa ^^

Resten av dagen har jag spenderat görandes ingenting... Jag är så trött och naturen är allt annat än lockande...

sgböjlkbtjköBWÖREIOHbegöoäwiehltfb

Ungefär så känns det...

Förövrigt älskar jag The Arks ny singel. Ola Salo säger jag bara!

Faaaaaaaaaabulous!

Nej, om man skulle ta och göra något av sitt liv... typ läsa lite natur, eller åtminstone bläddra lite i boken... Jo, jag tar och kör på det!

// sir Vincent