Efter att ha varit hemma från skolan 3 dagar p.g.a. feber och förkylning, samt missat 2 ispass med IFK, såg jag verkligen fram emot vår träningsdag. Går upp strax efter 8 på lördagen, helt slut. Tittar ut genom fönstret, spöregn. Eftersom vi inte vill cykla, lyckas vi få snålskjuts av Pelle. Påklädd med jacka, vantar och halsduk,
(Malin hade inte släppt iväg mig utan halsduken), står vi snart redo nere på Skogsvallen. Vi testade träningsoveraller och träningskläder, innan det var dags för de friska att springa Coopers i regnet. Vi andra satt på läktaren och hejade på för fulla muggar.
Efter det, var det dags för en slags statsvandring, eller löpning. Alla delades in i lag, utom jag och Kicki, som båda var lite småsjuka, och sen bar det av. Jag och Kicki åkte runt till alla stationer och hejade tillsammans med Mia och Pelle. Efter sista stationen, duschade alla och sen var det dags för lunch.
Efter lunchen, skulle vi ha ett teoripass. Vi pratade om mål och annat inför säsongen. När vi var nöjda, var det dags för det efterlängtade Laserdome. Mitt lag bestod av Lina, Kicki, Pillan och jag då, även Sandra fick vara med oss på själva ”uppvärmningen. Det började inte bra för oss. Alla 5 är mörkrädda, och det första som hände var att vi ställde oss i en klump och skrikandes i ren panik, började vi skjuta på varandra. Men vi lugnade ner oss, och lyckades komma tvåa. Sen började själva tävlingen, lag 1 och 2 skulle mötas. När de var klara, var det dags för oss att möta ledarna. Självklart var det vi som vann. Ledarna och lag 2 körde match om 3e pris, och sen var det dags för final mellan oss och lag 1. Vi fick stryk, men vi klagade inte för det. Prisutdelning och lite så, innan vi begav hemåt för att fräscha upp sig.
Klockan sju stod vi hungriga utanför restaurang Cecil, (ungefär som Mongoliska i Västerås). Gick in och satt oss, pratade åt och hade väldigt trevligt. Efter alla var klara, drog de flesta i laget hem till Pelle, där det blev charader, eller spelet
”Med vilda gester”. Jag och Lina, som var i lag, var riktigt taggade och startade bra. De andra kom dock ifatt, och det slutade med en sistaplats för oss två. Men vi kämpade riktigt bra. Snart dök också alla ledare upp, och det blev spelarna vs ledare och resten. Eftersom ledarna fuskade, vann vi spelare, i alla fall enligt oss. Efter kände man sig sådär lagom pigg, så jag och Marika beslutade oss för att bege oss hemåt. Väl vid boendet stod vi utanför och snackade i en halvtimme, innan vi gick in för att sova.
Efter den dagen är man nu officiellt en IFKare,
(fick en Buff, bandarna, som bevis för det). Stortrivs verkligen i det här gänget, och känner redan nu att jag inte kommer vilja lämna dem i första hand. Ska bli kanonkul att få gå på is nästa vecka, både med IFK och bandygym, och verkligen visa vad man går för. Ska bli riktigt att få lira med de här i vinter, även om det kanske inte blir så mycket matcher för min del. Fast inte en chans att jag vill lira med något annat lag.
Tjejer med fart, IFK Nässjö såklart!
GAARA OF THE DESERT 
GAARA OF THE DESERT 
Kanske går det inte att dela upp vänner i goda och dåliga - kanske finns det bara vänner, folk som står vid ens sida när man råkat illa ut och gör att man inte behöver känna sig ensam. Kanske är de i alla lägen värda att man gör saker som skrämmer en själv för deras skull, att man hoppas det bästa för deras del, att man lever för deras skull. Kanske till och med värda att man dör för dem, om det skulle bli nödvändigt. Inte bra vänner eller dåliga vänner. Bara människor man vill vara tillsammans med, behöver få vara tillsammans med; människor som bygger sina hus i ens hjärta.
