Träningen igår blev inte riktigt vad jag hade planerat. Vi fick skjuts av Robin och blev lite sena, vilket ledde till att vi fick byta om på 10 minuter. Sedan ut på isen, uppvärmning i 5 minuter och sedan 5 minuters övning. Därefter tänkte Jojo att hon skulle stretcha lite vid sidan av målet. Plötsligt kommer en stenhård isboll och krossar min tumme. Aj tänkte jag, men fortsatte med stretch ett tag till. När det några minuter senare blev vattenpaus, passade jag på att ta av mig handsken och ta en titt. Det kom blod ur tummen...
Träningen var iallafall över för min del och medan folk försökte plåstra om min tumme och ta reda på vad som var fel, gjorde jag ett tappert försök att ignorera smärtan samt undvika att titta på mitt massakrerade finger. Bruten var den iallafall inte, "endast" en sprucken nagel, blod och svullnad. Underbart! Tacksam för att man har så goa lagkamrater i varje fall!
Dock misstänker jag att det finns något högre väsen med oerhört sjuk humor, som finner nöje i att se mig lida. Vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta... Jag verkligen känner ironin och det värsta av allt, var att jag inte fick träna. Det suger!
Känner mig för tillfället som en handikappad då jag inte kan greppa något med högerhanden utan att skrika av smärta. Får hoppas att vi slipper anteckna imorn på lektionerna, då är jag körd... Övervägde tidigare att kapa tummen med kökskniven, men insåg att jag aldrig skulle klara det med vänsterhanden... Sktiliv!
Annars har tisdagen varit bra mycket bättre än gårdagen. Tog ut sovmorgon till 10 då jag hoppade morgonträningen. Historia vid 11:40 där vi "kritiserade" varandras uppsatser. Idrotten spenderades på läktaren och sedan blev det hemfärd.
Kom hem och lagade mat, hungrig som en varg. Vid 16 gick jag tillbaka till skolan för att be skolsyster ta en titt på tummen. Den levde tydligen fortfarande och jag blev bandagerad. Så jag kanske överlever trots allt...
Vid 17 snåret gav jag upp och gick och la mig. Vaknade inte förrän tre timmar senare och kände att jag borde gå och lägga mig på riktigt. Dock bestämde jag mig för att ta en dusch först, och nu sitter jag här. Det blir inte alltid som man planerar har jag märkt...
Nej, tack för mig!
Träningen var iallafall över för min del och medan folk försökte plåstra om min tumme och ta reda på vad som var fel, gjorde jag ett tappert försök att ignorera smärtan samt undvika att titta på mitt massakrerade finger. Bruten var den iallafall inte, "endast" en sprucken nagel, blod och svullnad. Underbart! Tacksam för att man har så goa lagkamrater i varje fall!
Dock misstänker jag att det finns något högre väsen med oerhört sjuk humor, som finner nöje i att se mig lida. Vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta... Jag verkligen känner ironin och det värsta av allt, var att jag inte fick träna. Det suger!
Känner mig för tillfället som en handikappad då jag inte kan greppa något med högerhanden utan att skrika av smärta. Får hoppas att vi slipper anteckna imorn på lektionerna, då är jag körd... Övervägde tidigare att kapa tummen med kökskniven, men insåg att jag aldrig skulle klara det med vänsterhanden... Sktiliv!
Annars har tisdagen varit bra mycket bättre än gårdagen. Tog ut sovmorgon till 10 då jag hoppade morgonträningen. Historia vid 11:40 där vi "kritiserade" varandras uppsatser. Idrotten spenderades på läktaren och sedan blev det hemfärd.
Kom hem och lagade mat, hungrig som en varg. Vid 16 gick jag tillbaka till skolan för att be skolsyster ta en titt på tummen. Den levde tydligen fortfarande och jag blev bandagerad. Så jag kanske överlever trots allt...
Vid 17 snåret gav jag upp och gick och la mig. Vaknade inte förrän tre timmar senare och kände att jag borde gå och lägga mig på riktigt. Dock bestämde jag mig för att ta en dusch först, och nu sitter jag här. Det blir inte alltid som man planerar har jag märkt...
Nej, tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar