Sista träningen med laget idag då, och inte gick det bra heller. Hade ingen energi alls, p g a ilska och dåligt med mat tidigare under dagen. Men lyckades iallafall hålla mig tätt bakom Carin halva 5an, vilket är ett steg fram för min del. Hade jag bara haft mer energi, hade jag kunnat klara även sista halvan i den farten, menmen.. Kunde iallafall pusha mig själv till att rusha i sista backen, trots att jag kände mig svimfärdig.
Det märks att det inte bara är det fysiska som fått träning det här året. Har aldrig varit såhär stark psykiskt förut, vilket är mycket tack vare tränare och lagkamrater :)
Aja, nu var man inte längre en VSKare iallafall. Men som Thomas säger, mitt hjärta kommer alltid vara grönvitt ;D Jag kommer tillbaka, det är jag säker på (Y)
Efter regn kommer solsken. Jo, visst är det kanske så.. Men det sorgliga är att, hur man än vrider och vänder på det, gäller även detta: Efter solsken kommer alltid regn! Vilket jag verkligen fått lära mig de senaste åren.. Livet är underligt. Människor är underliga. Men jag överlever den här gången också, det vet jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar